jag sjunger för mig själv, fastän jag vet att det kan kallas ensamhet

så vackert. magiskt men ändå så sant.

Jag sjunger alltid när jag kör bil. Det är något speciellt med att se hur vägen försvinner under hjulen och sjunga med i en låt som beskriver precis det man för stunden känner. Det borde kanske kännas ångestfyllt och ensamt, men det känns bara himla befriande.



Svar: Åh, det är jag som ska tacka. Tacka dig för att du läser. Och det är så fint om något jag skriver kan göra det lite mindre jobbigt för dig. Jag önskar att jag hade läst något som detta när jag tyckte att allt var tungt. Jag trodde jag skulle må dåligt i en evighet, men jag hade fel. Även om det känns som en slags evighet så finns det ett slut.