egentligen vill jag inte förstå
men jag har gett upp nu
för det spelar ingen roll hur långt jag går
jag går aldrig vilse
för jag hamnar alltid här igen
i verkligheten
men det är nog ändå här jag är mest vilse
mest förvirrad
och minst vet vart jag hör hemma

är alla blickar isiga?
jag vill ha en varm blick
en blick som värmer hela kroppen om så bara för ett ögonblick
men alla är lika kalla som luften en natt i december

(jag har aldrig tyckt om decembernätter)