Hon vaknar varje morgon och ser sig i spegeln. Hon ser den enda personen hon inte kan fly från. Inte kan ignorera.

Hon ser sorgen i sina ögon som hon många gånger förgäves försökt tvätta bort. Den försvinner inte. The sadness in your eyes just won't go away.

Hon känner sig lika grå som trottoaren hon osäkert går på. Ser dem gråa träden som sträcker sig upp och blandas mot den gråa himlen.

Tänker att snart är vi alla gråa. Du, jag, vi. Lika gråa som betong.

Människorna passerar förbi. Snabbt. Vissa ser henne, ser in i hennes ögon och hon undrar vad dom tänker.
Undrar om det syns.

Hon är så nära kanten nu.

Bara inväntar fallet.